Fredrik Häggman. Publicerad i HBL sö 22.3.2020.
Den senaste månaden har börsen betett sig som om det inte finns någon morgondag. Men samma panikstämning har infunnit sig under tidigare kriser, säger psykologen Joachim von Weissenberg som specialiserat sig på investerarbeteende.
Coronakrisen kan i ett avseende sägas vara raka motsatsen till finanskrisen 2008-09. Då handlade det om en finansiell kollaps som svallade över i realekonomin – den här gången är det en hälso- och efterfrågemässig kris som får investerarna att lämna skeppet i panik.
Men även om kriserna skiljer sig åt är det fortfarande samma mekanismer som styr beteendet på börserna, säger psykologen och psykoanalytikern Joachim von Weissenberg. Han började intressera sig för börsen i samband med millennieskiftets it-bubbla och har publicerat flera artiklar om finansiell beteendeteori ur en psykologisk synvinkel.
– Jag har väntat mig att bubblan skulle spricka i flera år. Börskurserna har varit uppskruvade väldigt länge, främst till följd av centralbankernas omfattande stimulanspolitik. Det behövdes bara en utlösande faktor, och den här gången var det corona.
När von Weissenberg talar om en bubbla syftar han bland annat på att det faktum att p/e-talen, ett mått på en akties pris i förhållande till den vinst de genererar, länge har legat långt över historiska medelvärden – framför allt i USA – vilket indikerar att en förväntning på framtida avkastning finns inbakad i priset.
En börskrasch är summan av flera faktorer, men von Weissenberg har fokuserat på att urskilja de rent psykologiska faktorerna bakom den säljpanik som den utlöser.
– De kännetecknas av flockmentalitet. Först är man överoptimistisk och köper för mycket, sedan säljer man i panik.
Han nämner att forskare räknar med 45 börskrascher ända sedan början av 1700- talet. Trots teknologisk utveckling är händelseförloppet alltid likartat. Under en lång tid skruvas kurserna upp för att sedan implodera i ett ras som för en utomstående ser ut som att marknaden helt och hållet förlorat tron på att det finns en morgondag.
– Vid årsskiftet blev beteendet på börsen maniskt, vilket exemplifieras av bland annat Teslas aktie som betedde sig i princip som Nokias och Soneras aktier under itbubblan.
Tre faktorer bestämmer
En akties värde bestäms av tre saker: fundament, förväntning och sentiment, vilket kan beskrivas som marknadens känslomässiga stämning för hur utvecklingen kommer att se ut. Där kommer psykologin in i bilden. En investerare kan vara medveten om fundamenten och ha en föraning om utvecklingen, men sentimentet är mera undermedvetet, enligt von Weissenberg.
Det som gör saken mer komplicerad är att tillväxtaktier ofta kan vara realistiskt prissatta innan de blir vinstbringande, på grund av sin potential.
– När man pratar om börsen pratar man om människomassor. Det har visat sig om och om igen att folk inte har en förmåga att särskilja när en aktie är övervärderad. Priset innehåller en förväntning för framtiden och man klarar inte av att veta om priserna är för höga. Det leder till att priserna skenar i väg och man förbiser realiteter.
Enligt von Weissenberg har marknaden som helhet en ytterst begränsad förståelse av förhållandet mellan risk och avkastning, vilket driver dem till att köpa för dyrt och sälja för billigt.
– Förhållandet mellan risk och avkastning är konfliktfyllt. Risk är alltid dåligt och avkastning är alltid bra, men en högre risk betyder potentiellt större vinster. På grund av den här konflikten klarar man inte att göra en analys som stämmer överens med verkligheten.
I sin forskning har von Weissenberg försökt utröna vilka personlighetsdrag som kännetecknar en skicklig investerare. Generaliserat kan man säga att de kännetecknas av exceptionell problemlösningsförmåga, stresstålighet och självständighet, det vill säga att de inte följer flocken.
– Om man inte har de egenskaperna så utvecklar man tunnelblick, man gör impulsiva beslut. Det handlar psykologiskt om en självbevarelsedrift.
En fråga som von Weissenberg också har intresserat sig för är hur de stora öppna kontoren påverkar investerarbeteendet. Hans egen forskning stöder de allmänna fynden om att den här sortens lokaler har negativa effekter på kognitivt krävande arbete, men likväl finns de kvar.
– Forskningsresultaten påvisar att det ökar på stressnivån samt försvårar koncentrationen, och sannolikt ökar de impulsiva investeringsbesluten, känslorna svallar och den ångestfulla stämningen sprider sig då flera människor är i samma lokal.
Automatisering kan höja osäkerheten
Den pågående kraschen har med vissa mått varit den snabbaste någonsin. I vissa avseenden är den jämförbar med börskraschen 1929, som utlöste den stora depressionen. Dessutom rör sig kursen med tvära kast – en dag går den upp med 10 procent, nästa sjunker den med 12.
Man kunde tro att den ökade digitaliseringen och automatiseringen skulle sänka volatiliteten, det vill säga svängningarna, då känslor lämnas utanför handeln. Men för en mänsklig investerare kan den psykologiska effekten vara motsatt, säger von Weissenberg.
– Det är en okänd samspelare. Man vet inte vilka algoritmer som styr, vilket skapar ytterligare ett orosmoment.
Informationstillgången har också ökat enormt under de senaste 20 åren, men von Weissenberg tror inte att det gör det lättare att göra välinformerade köp- och säljbeslut.
– Snarare tvärtom, det finns för mycket information om man tänker på vad en människa kan processera.
Samma psykologi för småplacerare
För många är börsras lika med köpläge. De breda rasen tenderar dra med sig aktier som inte har någon orsak att påverkas av den underliggande krisen, vilket leder till att de kan fås till vrakpris.
Kruxet är att veta när marknaden når botten och vänder uppåt igen. Liksom med proffsplacerare styr flockmentaliteten också småspararna.
– De vanligaste bristerna är att man är för självsäker eller för försiktig. För en privatplacerare gäller det också att fundera – vad är min marknadsuppfattning? Om man inte har en så är det kanske läge att studera innan man ger sig in på marknaden.
von Weissenberg påpekar att det tagit lång tid för börsen att återhämta sig efter tidigare börskrascher.
– Det tog nästan 15 år innan Nasdaq-indexet återhämtade sig efter it-bubblan 2000. Den här gången är det dessutom uppenbart att krisen får stora effekter på realekonomin. Det är sannolikt att vi har en längre tid av nedåtgående marknader framför oss, men ingen kan förstås säga med full säkerhet hur länge utvecklingen fortsätter.
Fakta
Fem kända börskrascher
Tulpanmanin. En ökänd finansiell kris i 1630-talets Nederländerna, som inte är en börskrasch i ordets rätta bemärkelse men har blivit känd som den första spekulationsbubblan. Föremålet för spekulation var tulpanen, som hade kommit till Europa under 1500-talet. Fler och fler lade sina pengar i tulpanodling samtidigt som priset fortsatte öka. Man började också handla med framtida skördar, i en slags föregångare till terminaffärer. 1637 sprack bubblan och priserna rasade, vilket försnabbades av att folk försökte realisera sina tulpantillgångar.
Wall Street-kraschen 1929. Inleddes den svarta torsdagen 24 oktober 1929 då fallande kurser utlöste säljpanik. Den närmaste tiden fortsatte kursfallet och mellan 3 september och 13 november gick industriaktieindex ned med 50 procent. Börskraschen hade föregåtts av omfattande belåning av aktier till höga räntor och starka förväntningar om stigande kurser. Kraschen övergick i depression med fallande produktion, priser och handel och spred sig till resten av världen.
Svarta måndagen 1987. Måndagen den 19 oktober 1987 föll världens börser dramatiskt. Dow Jones index tappade 22,6 procent den dagen, en rekordnotering som fortfarande står sig. Startskottet ska ha varit oväntat dåliga handelssiffror från USA, som kom efter en tids oro på ränte- och valutamarknaderna. Efter en kraftig återhämtning slutade ändå börsåret 1987 med en nedgång på ett par procent.
It-kraschen 2000. Internets utveckling under mitten av 90-talet blåste upp en gigantisk it-bubbla där internetbaserade företag med djärva affärsmetoder värderades skyhögt av börsens aktörer. Bubblan sprack till slut år 2000 och många av de berörda bolagen tappade över 90 procent av sitt värde så gott som över en natt.
Finanskrisen 2008. Flera ekonomisk-politiska åtgärder i USA samverkade för att skapa våldsamt stigande huspriser och en rejäl fastighetsbubbla. Av bolåneinstituten krävdes att en allt större del av utlåningen skulle riktas mot hushåll med låga inkomster, så kallade subprimelån. Kraven på kapitaltäckning sänktes för investmentbankerna och den amerikanska centralbanken förde en extrem lågräntepolitik. När bubblan sprack fick krisen snabb spridning till övriga världen.
Källor: Nationalencyklopedin, TT