Artikeln är publicerad i Hufvudstadsbladet 8.1.2019
Det finns ett tydligt behov att omformulera våra värderingar samt även att omdefiniera konceptet av framgång.
Det ökade hotet om global uppvärmning väcker även frågetecken kring vår västerländska livsstil och dess underliggande värderingar och ideal. Det västerländska idealet leddes länge av det angloamerikanska idealet av individualism och konsumtion. Larmrapporterna om ökade klimatutsläpp haglar in titt som tätt (till exempel HBL 28.11.2018), och det som väckt min uppmärksamhet är att USA som nation bidragit mest till den globala uppvärmningen (mätt i koldioxidutsläpp, New York Times 1.6.2017).
Den amerikanska livsstilen har efter andra världskriget varit en förebild för många europeiska länder, däribland Finland. Denna livsstil har genomsyrats av individualism och konsumtion. Det är en av orsakerna varför länder i den västra hemisfären toppar statistiken vad gäller utsläpp per person. Våra samhällen och vår livsstil hör alltså till de mest destruktiva och det kan konstateras att vi bär en stor skuld för att världen är hotad. USA som så länge varit förebilden för vår västerländska identitetsuppfattning har blivit en källa för en inre identitetskonflikt – ifall vi fortsätter att konsumera på samma sätt går det sannolikt inte bra.
Då våra gamla beteendemönster är destruktiva, krävs även en förändring i vår identitet och våra värderingar. Förändring sker ofta långsamt vilket försvåras även med att människans identitet har sina rötter bland annat i gemensamma delade stunder med familjen (identitet från latinska idem – samma). Genom att köpa varor, resa och konsumera nöjestillbehör har familjen kommit samman, och gemenskap har varit knuten till konsumtion på ett eller annat sätt i både min och mina barns generation.
Detta är en av de svåraste frågor som debatteras om framtidens hållbara livsstil. Skall vi kunna hålla på och konsumera som förut – är teknologins framsteg plus återanvändning av våra sopor tillräckligt eller behövs det större förändringar? Dessa är komplicerade frågor som än saknar tydliga svar. Det som dock är högst sannolikt är att vi inte kan hålla på som förut.
Jens Berg skriver (HBL 29.11.2018) om den då aktuella Black Friday-rean som något ”… som fick bägaren att rinna över för många. Prylbergen och reorna i kombination med larmrapporterna om klimatets tillstånd födde många motreaktioner ”. Detta illustrerar en absurd konflikt: I ena stunde läser vi om larmrapporterna om klimatet och i nästa veva shoppar vi som aldrig förr à la Black Friday. Vad händer i våra sinnen när vi klarar av denna konflikt?
Psykoanalytikern David Tuckett (2011) har undersökt hur fondförvaltare hanterar den pågående konflikt de lever med i hanterande av osäkerhet och risk å ena sidan samt lukrativa vinster genom ökad risktagning å andra sidan. Han beskriver hur människans psyke delar upp det otrevliga (risk) och det trevliga (vinst) i olika mentala avdelningar vilket resulterar i ett delat jag som klarar av att fortsätta någorlunda ostört.
Samma mekanism verkar vara aktiv vad gäller den globala uppvärmningen – skriverier på sociala medier den ena veckan om hur ord inte räcker och att konkreta handlingar efterlyses som följs av en Black Friday-hysteri för att skaffa nya föremål. Denna konflikt försöker många av oss förneka och fortsätta som förut.
En hållbar framtid kräver alltså en ny identitetsuppfattning som dessutom behöver en ny förebild då USA baserat på det nuvarande politiska klimatet är uteslutet. Det finns ett tydligt behov att omformulera våra värderingar samt även att omdefiniera konceptet av framgång. Att äga mycket och resa många och långa flygresor skall inte längre vara ett tecken på status och framgång – sådant utnyttjar och tar mest av våra gemensamma begränsade resurser.
Det som kunde lyftas som nya möjliga värderingar är förutom det ekologiskt hållbara, även det kollektiva, kulturen, det lokala, genuina möten mellan människor samt inre upplevelser. Dessa värderingar är vid närmare betraktelse även ett universellt hjälpmedel för människan att leva ett mer harmoniskt och betydelsefullt liv.
En global kris kunde möjligtvis hjälpa människor och samhällen att komma samman och värdesätt allt det vardagligt fina som redan finns nära oss.
Joachim von Weissenberg psykoanalytiker, doktorand i psykologi vid Åbo Akademi