Publicerat i HBL, online 12.12.2021, papperstidningen 13.12.2021
Jämlikhetsfrågor och dess metoder väcker känslor och förundran. Jag tog del av woke-rörelsen (HBL, Torsten Fagerlund, 24.11) då jag i somras läste boken Genusdoktrinen av författarna Ivar Karpi och Anna-Karin Wyndhamn. Boken berättar om hur man i Sverige har förverkligat jämlikhetsmålsättningarna genom radikala åtgärder. I universiteten har man bland annat skapat ett system så att de studerande anonymt kan anmäla lärare för att en hypotetisk studerande kunde ha upplevt det läraren sade under en föreläsning som kränkande i hänsyn till jämlikhetsfrågor, främst kön och ras.
Läraren är sedan tvungen att förklara sina ordval och ifall han konstateras skyldig blir han sedan tillrättavisad och uppläxad i hur och med vilka ord han är tillåten att tala i framtiden. Detta sker alltså då den som anmäler får behålla sin anonymitet och inte behöver delta i själva processen.
År 2018 utfördes av EU en rasismundersökning där Finland placerade sig sist av tolv länder och var alltså det mest rasistiska av de deltagande länderna. Frågan lyder om de radikala woke-metoderna kunde vara ett botemedel för jämlikhetsproblemen i Finland. Botas alltså ojämlikhetsproblem och diskriminering med hjälp av ökad censur, anmälan, rasism (hat av vita människor), könsdiskriminering (manshat),
åldersdiskriminering (50+ är inte trovärdiga), förföljande, förtryck och cancelkultur?
Det engelska uttrycket, här översatt, ”vägen till helvetet är kantad av goda avsikter” är något man kommer att tänka på då man läser om Cris af Enehjelms upplevelser (HBL 2.12) eller Jarkko Tonttis tankar kring vad som försiggår i form av censur och störande av yttrandefriheten i dagens universitet och medier i Finland (HS 3.12).
Inom psykoanalysen har man länge och grundligt studerat människans medvetande och processen med att bli medveten. Freud tog sina intryck sannolikt av Schopenhauer och båda yrkade på en insiktsfull medvetandegörning av ens inre liv, som ett botemedel för människan. Så här långt finns det tydliga paralleller mellan Schopenhauer, Freud och woke-rörelsen. Psykoanalysen säger dock tydligt att starka agendor, viljor och ideologier avsevärt försämrar kvaliteten av själviakttagelsen (woke).
Woke-aktivism verkar vara mycket konfliktfylld – aningen förenklat kunde man säga att ju starkare aktivism desto sämre kvalitet på själviakttagelserna (woke). Boken Genusdoktrinen beskriver att woke-aktivismen inte är förenlig med jämlikhetsidealen och de facto skadar jämlikhetsarbetet bland annat genom att ge orsaker för konservativa och högerpopulistiska krafter att håna och motarbeta jämlikhetsidealen.
Att bli medveten om sig själv är ingen lätt process, för den psykiska apparaten är primärt inställd på att iaktta hot från den yttre omvärlden för att säkerställa överlevnad. Självmedvetenhet är sekundärt och är därför en tämligen svår exercis. En genuin medvetandegörning har en mängd motstånd och försvar att genomtränga innan man kan bli medveten och relativt säker på vad som rör sig i ens inre. Historien lär oss att människan har en förkärlek att tillrättavisa andra i stället för en själv, som ordspråket ”Varför ser du flisan i din broders öga men märker inte bjälken i ditt eget
öga” väl beskriver.
Som EU:s dystra undersökningsresultat gällande rasism visar har vi mycket ogjort arbete med jämställdhetsfrågor i vårt land. Ifall vi vill vara framgångsrika i detta svåra och långsiktiga arbete bör vi ta avstånd ifrån de aggressiva och manipulativa metoder radikala woke-aktivister förespråkar i form av ökad censur i medier, universitet och kulturliv.
Sverige är ett varnande exempel i denna fråga. Sann demokrati innebär frihet att tänka och uttrycka sig i kombination med att respektera sina medmänniskor. I vår frihetssträvan skall vi varken behöva vara rädda för rasister eller för woke-aktivister.
Joachim von Weissenberg
Helsingfors
https://www.hbl.fi/artikel/vi-har-mycket-ogjort-arbete-med-jamstalldhetsfragor/