Psykoa­na­lyy­sista avuksi rahoi­tus­mark­ki­noille hädän keskellä


Text Fredrik Häggman: Publicerad i HBL sö 22.3.2020

Den senaste månaden har börsen betett sig som om det inte finns någon morgondag. Men samma paniks­täm­ning har infunnit sig under tidi­gare kriser, säger psyko­logen Joachim von Weis­sen­berg som specia­li­serat sig på inves­te­rar­be­teende.

Coro­na­krisen kan i ett avseende sägas vara raka motsatsen till finans­krisen 2008-09. Då hand­lade det om en finan­siell kollaps som sval­lade över i reale­ko­nomin – den här gången är det en hälso- och efterfrå­ge­mässig kris som får inves­te­rarna att lämna skeppet i panik.

Men även om kriserna skiljer sig åt är det fort­fa­rande samma meka­nismer som styr beteendet på börserna, säger psyko­logen och psykoa­na­ly­ti­kern Joachim von Weis­sen­berg. Han började intres­sera sig för börsen i samband med millen­nies­kif­tets it-bubbla och har publicerat flera artiklar om finan­siell beteen­de­teori ur en psyko­lo­gisk synvinkel.

– Jag har väntat mig att bubblan skulle spricka i flera år. Börs­kur­serna har varit uppsk­ru­vade väldigt länge, främst till följd av cent­ral­ban­kernas omfat­tande stimu­lans­po­litik. Det behövdes bara en utlö­sande faktor, och den här gången var det corona.

När von Weis­sen­berg talar om en bubbla syftar han bland annat på att det faktum att p/e-talen, ett mått på en akties pris i förhål­lande till den vinst de gene­rerar, länge har legat långt över histo­riska medel­värden – framför allt i USA – vilket indi­kerar att en förvänt­ning på fram­tida avkast­ning finns inbakad i priset.

En börs­krasch är summan av flera faktorer, men von Weis­sen­berg har fokuserat på att urskilja de rent psyko­lo­giska fakto­rerna bakom den sälj­panik som den utlöser.

– De känne­tecknas av flock­men­ta­litet. Först är man överop­ti­mis­tisk och köper för mycket, sedan säljer man i panik.

Han nämner att fors­kare räknar med 45 börs­krascher ända sedan början av 1700- talet. Trots tekno­lo­gisk utveckling är händel­seför­loppet alltid likartat. Under en lång tid skruvas kurserna upp för att sedan implo­dera i ett ras som för en utomstående ser ut som att mark­naden helt och hållet förlorat tron på att det finns en morgondag.

– Vid årss­kiftet blev beteendet på börsen maniskt, vilket exempli­fieras av bland annat Teslas aktie som betedde sig i princip som Nokias och Soneras aktier under itbubblan.

Tre faktorer bestämmer

En akties värde bestäms av tre saker: funda­ment, förvänt­ning och senti­ment, vilket kan beskrivas som mark­na­dens käns­lo­mäs­siga stäm­ning för hur utvecklingen kommer att se ut. Där kommer psyko­login in i bilden. En inves­te­rare kan vara medveten om funda­menten och ha en föra­ning om utvecklingen, men senti­mentet är mera under­med­vetet, enligt von Weis­sen­berg.

Det som gör saken mer komplicerad är att till­väx­tak­tier ofta kan vara realis­tiskt pris­satta innan de blir vinst­brin­gande, på grund av sin poten­tial.

– När man pratar om börsen pratar man om männis­ko­massor. Det har visat sig om och om igen att folk inte har en förmåga att särs­kilja när en aktie är över­vär­derad. Priset innehåller en förvänt­ning för fram­tiden och man klarar inte av att veta om priserna är för höga. Det leder till att priserna skenar i väg och man förbiser reali­teter.

Enligt von Weis­sen­berg har mark­naden som helhet en ytterst begränsad förståelse av förhål­landet mellan risk och avkast­ning, vilket driver dem till att köpa för dyrt och sälja för billigt.

– Förhål­landet mellan risk och avkast­ning är konflikt­fyllt. Risk är alltid dåligt och avkast­ning är alltid bra, men en högre risk betyder poten­tiellt större vinster. På grund av den här konflikten klarar man inte att göra en analys som stämmer överens med verklig­heten.

I sin forsk­ning har von Weis­sen­berg försökt utröna vilka person­lig­hets­drag som känne­tecknar en skicklig inves­te­rare. Gene­ra­li­serat kan man säga att de känne­tecknas av excep­tio­nell problem­lös­ningsförmåga, stresstå­lighet och självs­tän­dighet, det vill säga att de inte följer flocken.

– Om man inte har de egens­ka­perna så utvecklar man tunnelblick, man gör impul­siva beslut. Det handlar psyko­lo­giskt om en själv­be­va­rel­sedrift.

En fråga som von Weis­sen­berg också har intres­serat sig för är hur de stora öppna kontoren påverkar inves­te­rar­be­teendet. Hans egen forsk­ning stöder de allmänna fynden om att den här sortens lokaler har nega­tiva effekter på kogni­tivt krävande arbete, men likväl finns de kvar.

– Forsk­nings­re­sul­taten påvisar att det ökar på stress­nivån samt försvårar koncent­ra­tionen, och sanno­likt ökar de impul­siva inves­te­rings­bes­luten, käns­lorna svallar och den ångest­fulla stäm­ningen sprider sig då flera människor är i samma lokal.

Auto­ma­ti­se­ring kan höja osäker­heten

Den pågående kraschen har med vissa mått varit den snab­baste någonsin. I vissa avseenden är den jämförbar med börs­kraschen 1929, som utlöste den stora depres­sionen. Dessutom rör sig kursen med tvära kast – en dag går den upp med 10 procent, nästa sjunker den med 12.

Man kunde tro att den ökade digi­ta­li­se­ringen och auto­ma­ti­se­ringen skulle sänka vola­ti­li­teten, det vill säga sväng­nin­garna, då känslor lämnas utanför handeln. Men för en mänsklig inves­te­rare kan den psyko­lo­giska effekten vara motsatt, säger von Weis­sen­berg.

– Det är en okänd sams­pe­lare. Man vet inte vilka algo­ritmer som styr, vilket skapar ytter­li­gare ett oros­mo­ment.

Infor­ma­tions­tillgången har också ökat enormt under de senaste 20 åren, men von Weis­sen­berg tror inte att det gör det lättare att göra välin­for­me­rade köp- och sälj­beslut.

– Snarare tvärtom, det finns för mycket infor­ma­tion om man tänker på vad en människa kan proces­sera.

Samma psyko­logi för småplace­rare

För många är börsras lika med köpläge. De breda rasen tenderar dra med sig aktier som inte har någon orsak att påverkas av den under­lig­gande krisen, vilket leder till att de kan fås till vrakpris.

Kruxet är att veta när mark­naden når botten och vänder uppåt igen. Liksom med proffsplace­rare styr flock­men­ta­li­teten också smås­pa­rarna.

– De vanli­gaste bris­terna är att man är för själv­säker eller för försiktig. För en privatplace­rare gäller det också att fundera – vad är min mark­nad­supp­fatt­ning? Om man inte har en så är det kanske läge att studera innan man ger sig in på mark­naden.

von Weis­sen­berg påpekar att det tagit lång tid för börsen att åter­hämta sig efter tidi­gare börs­krascher.

– Det tog nästan 15 år innan Nasdaq-indexet åter­häm­tade sig efter it-bubblan 2000. Den här gången är det dessutom uppen­bart att krisen får stora effekter på reale­ko­nomin. Det är sanno­likt att vi har en längre tid av nedåtgående mark­nader framför oss, men ingen kan förstås säga med full säkerhet hur länge utvecklingen fort­sätter.

Fakta

Fem kända börs­krascher

Tulpan­manin. En ökänd finan­siell kris i 1630-talets Neder­län­derna, som inte är en börs­krasch i ordets rätta bemär­kelse men har blivit känd som den första speku­la­tions­bubblan. Föremålet för speku­la­tion var tulpanen, som hade kommit till Europa under 1500-talet. Fler och fler lade sina pengar i tulpa­nod­ling samti­digt som priset fort­satte öka. Man började också handla med fram­tida skördar, i en slags föregån­gare till termi­naffärer. 1637 sprack bubblan och priserna rasade, vilket förs­nab­bades av att folk försökte reali­sera sina tulpan­tillgångar.

Wall Street-kraschen 1929. Inleddes den svarta tors­dagen 24 oktober 1929 då fallande kurser utlöste sälj­panik. Den närmaste tiden fort­satte kurs­fallet och mellan 3 september och 13 november gick industriak­tieindex ned med 50 procent. Börs­kraschen hade föregåtts av omfat­tande belå­ning av aktier till höga räntor och starka förvänt­ningar om stigande kurser. Kraschen över­gick i depres­sion med fallande produk­tion, priser och handel och spred sig till resten av världen.

Svarta måndagen 1987. Måndagen den 19 oktober 1987 föll värl­dens börser drama­tiskt. Dow Jones index tappade 22,6 procent den dagen, en rekord­no­te­ring som fort­fa­rande står sig. Starts­kottet ska ha varit oväntat dåliga handels­siffror från USA, som kom efter en tids oro på ränte- och valu­ta­mark­na­derna. Efter en kraftig åter­hämt­ning slutade ändå börsåret 1987 med en nedgång på ett par procent.

It-kraschen 2000. Inter­nets utveckling under mitten av 90-talet blåste upp en gigan­tisk it-bubbla där inter­net­ba­se­rade företag med djärva affärs­me­toder värde­rades skyhögt av börsens aktörer. Bubblan sprack till slut år 2000 och många av de berörda bolagen tappade över 90 procent av sitt värde så gott som över en natt.

Finans­krisen 2008. Flera ekono­misk-poli­tiska åtgärder i USA samver­kade för att skapa våld­samt stigande huspriser och en rejäl fastig­hets­bubbla. Av bolå­neins­ti­tuten krävdes att en allt större del av utlå­ningen skulle riktas mot hushåll med låga inkomster, så kallade subpri­melån. Kraven på kapi­tal­täck­ning sänktes för invest­ment­ban­kerna och den ameri­kanska cent­ral­banken förde en extrem lågrän­te­po­litik. När bubblan sprack fick krisen snabb sprid­ning till övriga världen.

Källor: Nation­alencyklo­pedin, TT

Tykkää meistä Face­boo­kissa