Kulturkrig, sexualsyn och psykoanalys

Psykoanalysen kan fungera som verktyg för att komma bort från en polariserad
syn på kön och sexualitet, skriver psykoanalytikern Joachim von Weissenberg.
Artikeln är ursprungligen publicerad i tidskriften Ny Tid 16.6.2023.

Kulturkriget rasar på olika fronter och konfrontationerna mellan de fundamentala
meningsskiljaktigheterna om vad som är rätt och riktigt för människan utspelas på
både globala och lokala arenor. Kulturkrigandet kan ses i allt starkare motsättningar
mellan liberala och konservativa synsätt, vilket bland annat beskrivs av Jarkko
Tontti (se exempelvis HS 8.1.23), som har skrivit om hur kulturkrigets två falanger de
facto påminner om varandra och han efterlyser en mera sansad och eftertänksam
politisk diskurs. Hans senaste bok, Tarkoituksista ja keinoista behandlar detta tema.
Den mest synliga arenan för kulturkriget är USA:s tudelning mellan de liberala
demokraterna och de konservativa republikanerna. Begreppet ‘kulturkrig’
introducerades i amerikansk politik i och med sociologen James Hunters bok Culture
Wars: The Struggle to Define America (1991). Till kulturkrigets grundorsaker hör även
strukturell rasism, konservativ religiositet, sexism, och speciellt storföretags-makt och
korruption. Bland annat i USA har de stora företagen med sina mäktiga
lobbyorganisationer ett stort politiskt inflytande på landets tvåpartisystem. Detta tär på
demokratin och man kan förstå att det föds en motkraft gentemot en korrumpering av
medborgarsamhället. Från Förenta Staterna härstammar även kulturkrigens
intellektuella manifest, i form av främst intersektionell feminism som en aktiviströrelse
riktad främst mot strukturell rasism och sexism. MeToo-rörelsen samt aktivismen
kring LGBTQ2SIA+-rättigheter (Lesbian, Gay, Bisexual, Transgender, Trans-sexual,
Queer and Questioning Two-Spirit, Intersex, Asexual, Plus people) har fått ett starkt
fotfäste bland de liberala.
Det konservativa tänkandet har utlyst kampen för till exempel de homosexuellas
rättigheter som “hbtq-propaganda”. Olika medier har rapporterat om att bland annat

biblioteket i Moskva fått en lista med böcker, skrivna av prisbelönta författare som
måste tas bort. Det är inte svårt att hitta historiska synder begångna av den
konservativa falangen. Exemplen är många, som kyrkans historiska förtryck av
sexualitet och kvinnor, rasism, förtryck och utnyttjandet av människor i en svagare
ställning. Listan kunde göras mycket längre. Det konservativa tänkandet har
traditionellt exempelvis fördömt homosexualitet som en sjukdom eller synd. Detta
förtryck av minoriteter har åstadkommit mycket lidande.

Problematisk moralisering
Inom det liberala tänkandet skiljer man på det biologiska könet och den
kulturella/sociala könsaspekten. Det centrala, enligt denna syn är den egna
upplevelsen av ens könsidentitet – som man på engelska benämner gender. Denna
syn skiljer sig från den konservativa genom att betona det fluida och icke-binära –
och bygger långt på individens känslor.
Den liberala falangens användning av begreppet försvarande av mänskliga
rättigheter är dock ofta problematisk. Vem vill inte stöda och kämpa för mänskliga
rättigheter? Problemet är att personen som motsätter sig försvarande av den egna
gruppens definition av de mänskliga rättigheterna riskeras att stämplas av gruppen
som omoralisk.
De två ideologierna verkar vara låsta i sina egna slutna människo- och
könsuppfattningar och i en krigisk kamp verkar ideologierna – i alla fall i dess mer
extrema uttryckssätt – inte speciellt intresserade av sanningen eller att förstå den
andre. Kulturkrigets främsta vapen är svartvita attityder och ett demoniserande av
fiendelägret. Typiskt för båda falangerna är användandet av moralisering, för båda
lägren anser sig stå för vad som är rätt och riktigt. Då den egna gruppen håller sig för
att representera högre värden försöker man moralisera och komma åt den andre
genom samvetet.

Helhetssyn på kön och sexualitet saknas

Kulturkrigets falanger har vad man kunde beskriva som en endimensionell syn på

kön och sexualitet, och båda tänkesätten saknar en mera helhetsmässig och
djupare insikt i sexualitetens relation till att vara människa. Den konservativa
falangens endimensionella syn, där den biologiska, sociala och psykologiska
aspekten anses tillhöra en och samma heteronormativa, binära verklighet, är ofta i
konflikt med människans omedvetna känsloliv. Den liberala falangen verkar inte tåla
invändningar gentemot sitt synsätt, som syns exempelvis i förbjudande av
Samlingspartiet och Centern som officiella samarbetspartners i årets Pridevecka i
Helsingfors.
Hur kunde detta överdrivna kulturkrigande gällande kön och sexualitet brytas upp?
En möjlig lösning kunde vi finna i den medicinskt psykologiska vetenskapsgren som
idkat djupa och långtgående studier om människan medvetna och framförallt
omedvetna sexualitet: psykoanalysen. Inom psykoanalysen ser man på människans
sexualitet som flerdimensionell:

  1. Den omedvetna fluida sexualiteten som syns speciellt i tonåren samt i vårt
    känsloliv, drömmar och till exempel kreativitet. Till den fluida aspekten tillhör synen
    att människan är bisexuell från födseln och att en fluid sexualitet fortsätter i våra
    omedvetna känsloliv livet ut. Den fluida sexualiteten syns speciellt under tonårstiden
    då den unge söker både sin helhetsidentitet samt sin sexuella läggning och identitet.
  2. Medveten helhetsidentitet, den utvecklingsmässiga synpunkten. Enligt den
    psykoanalytiska teorin går det att urskilja två utvecklingslinjer. Den första gäller
    binäritet (genitalitet) som en integrerande faktor i personligheten och som en
    motkraft gentemot psykiska problem (till exempel neuroser, skuldkänslor). Den
    andra utvecklingslinjen är ett större accepterande av den egna, framförallt
    omedvetna, fluida driftslivet, vars syften är många (se följande punkt).
  3. Ett ömsesidigt samband mellan det fluida och det binära. Enligt den
    psykoanalytiska utvecklingspsykologin är sexualiteten både binär (gränser, icke-
    fluid) och icke-binär (gränslös, fluid). Den binära nivån integrerar och omsluter den
    fluida nivån – till en helhet. Detta syns exempelvis i det utvecklingsmässiga målet
    att förena kärlek med sexualitet i samma partnerförhållande. Vad gäller
    definitionen på kön och sexualitet så är det kulturen i vilken vi lever som starkt
    påverkar hur bland annat manlighet och kvinnlighet definieras, trångsynt eller
    vidsynt.

Men många svåra frågor gällande människan sexualitet är fortfarande obesvarade.
För att vi tillsammans kunde hitta större klarhet kring dessa, ofta komplicerade
frågor, borde vi i motsats till dagens ofta tvära och moralistiska diskussionsklimat bli
mera öppna och toleranta. Dagens polarisering av attitydklimatet har ersatt ett ofta
mera mödosamt sanningssökande. I ett mera lugnt och respekterande
diskussionsklimat kunde man granska dessa fenomen mera sakligt. Frågor kring
sexualitet väcker starka känslor, men vi får tillsammans arbeta för en konstruktiv
ömsesidig förståelse.

Joachim von Weissenberg