VAD ÄR PSYKOANALYS?

Psykoa­nalys är ursprungligen den teori som Sigmund Freud skapade om det mänskliga psykets uppbyggnad, funk­tioner och olika stör­ningar. På den här teorin byggde han när han utvecklade metoder för forsk­ning och behand­ling. Han insåg vikten av att ge den psykoa­na­ly­tiska situa­tionen lämpliga ramar. Den som går i psykoa­nalys skall så fritt som möjligt kunna tala om sina känslor och tankar inför en annan person, analy­ti­kern, som lyssnar. Det här utgör fort­fa­rande grunden i psykoa­na­lysen. Strävan är att skapa en situa­tion som under­lättar det för den som går i analys att så fritt som möjligt berätta om sina iakt­ta­gelser, tankar och känslor, också tankar och känslor som gäller psykoa­na­ly­ti­kern och själva situa­tionen. Analy­ti­kerns uppgift är att möjli­gast fördomsfritt och omsorgs­fullt lyssna på och iaktta det som analy­sanden (=den som går i psykoa­nalys) för fram, både det verbala och det som är non-verbalt. Utgående från de tankar och känslor som väcks inom analy­ti­kern kan hon/han ta upp något av det han/hon obser­verat för att hjälpa analy­sanden att gå vidare. Avsikten är att främja analy­san­dens beredskap att bli mera medveten om vad som rör sig inom honom/henne, och därmed kunna ta ansvar för det. Den som går i psykoa­nalys lär alltmer känna sin egen ”inre värld”. I den mån som det här lyckas kan bortt­rängda konflikter och problem från ens person­liga utveckling synlig­göras och bli möjliga att bear­beta.

Freud såg människan som en varelse fylld av olika begär, som hon strävar efter att till­fredss­tälla. Men hon blir tvungen att anpassa sig till verklig­he­tens krav. Enligt Freud kräver anpass­ningen till reali­te­terna att hon redan från sin tidiga barndom tränger bort eller på andra sätt försöker utes­tänga från sitt medve­tande många önsk­ningar, besvi­kelser, erfa­ren­heter, tankar och fanta­sier. De här kommer att utgöra ett omed­vetet område som är närva­rande och påverkar hur hon gestaltar, uppfattar, upplever, känner, tänker både när det gäller yttre händelser men framfö­rallt det som gäller andra människor och henne själv. Det här omed­vetna området granskar man i psykoa­nalys via före­teelser som ligger inom det medvetnas område. Avsikten är att utvidga sin medvetna själv­kän­nedom, upplösa och lindra bortt­räng­ningar, m.a.o att främja en friare rörlighet inom psyket. Psykisk förändring blir däri­genom möjlig och en utveckling som kört fast kommer igång på nytt.

Det finns olika skäl till varför man söker sig till psykoa­nalys eller vill konsul­tera en psykoa­na­ly­tiker. Problemen som man vill få hjälp med kan vara allvar­liga, men de behöver inte vara det. Psykoa­nalys kan vara en lämplig vård­form när man är ångest­fylld, depri­merad eller har svårig­heter med sin själv­känsla. Den som märker att hon/han om och om igen, i arbets­livet eller i sitt kärleksliv, upprepar ett beteen­de­mönster som känns proble­ma­tiskt, kan söka psykoa­nalys. Eller så söker man psykoa­nalys på grund av person­lig­hets­drag eller karak­tärs­drag som hindrar en från att leva ett till­fredss­täl­lande liv. Det finns med andra ord otaliga situa­tioner där psykoa­nalys kan vara en lämplig vård­form, varje bedöm­ning måste alltid göras indi­vi­duellt. Också barn och unga kan dra nytta av en psykoa­nalys. För dem tillämpas metoder som passar deras utvecklingss­ta­dium.

Psykoa­nalys är en lång­varig och intensiv vård­form. På förhand kan man inte säga hur länge en psykoa­nalys kommer att räcka, i allmänhet är det skäl att bereda sig för en process som som pågår ett antal år. Oftast går man fyra gånger i veckan i analys. Den kräver alltså bety­dande sats­ningar både tids­mäs­sigt och ekono­miskt. Man strävar efter bestående förändringar och både erfa­renhet och forsk­ning visar att man ofta uppnår det. Analy­sens inten­sitet och lång­va­righet förklarar varför den av alla former för psyko­te­rapi ger de mest bestående resul­taten som når djupast in i person­lig­he­tens struk­turer.

Den psykoa­na­ly­tiska teorin och terapin har utvecklats i mer än hundra år. Psykoa­na­lysen har en central bety­delse för den väster­ländska kulturen. Inom kultur- och konst­forsk­ning använder man sig i stor utsträck­ning av psykoa­na­ly­tiska tankegångar. Nuför­tiden lever och utvecklas psykoa­na­lysen i nära växel­verkan med forsk­ning inom utvecklingsp­sy­ko­logi, psyko­lo­gins filo­sofi och neuro­ve­tens­kaper. Psyko­te­rapi som bygger på psykoa­na­ly­tisk teori och metod kan ges både av psykoa­na­ly­tiker och av psyko­te­ra­peuter som fått specials­kol­ning i psykoa­na­ly­tisk psyko­te­rapi. I psykoa­na­ly­tisk psyko­te­rapi brukar besöks­fre­kvensen vara lägre än i psykoa­nalys, två eller tre gånger i veckan, och terapin kan vara kort­va­ri­gare. Det här innebär att man i terapin sällan når lika djupt in i psykets omed­vetna skikt som i psykoa­nalys.